I vår familj inger denna önskan en stigande frustration som ibland utlöser en lätt hysterisk lust att spendera en rejäl slant på shopping. På införskaffandet av nya par strumpor för att dölja det pinsamma faktum att här verkar strumporna bli levande och leka kurragömma någonstans i huset. Eller i garaget, bakom sängarna, i skolväskorna... Jag har blivit en udda-strumpor-blodhund här hemma. Jag drar fram sängar, skakar skolväskor upp och ner, letar genom bilarna... allt för att hitta den där strumpan som får ett udda par bli jämnt. Det ger mig en förkänsla av inre frid när en strumpa tas ur lådan för udda sådana och bildar ett jämnt par i hyllan tillsammans med rena, fint vikta, kläder.
Som om jag inte bara slåss med de där udda strumporna. Den här vintern har jag fått ett nytt slagfält; udda fingervantar. Jag samlar dessa i en fint flätad korg och hoppas att hitta en udda vante någon gång, någonstans. Idag blev jag lite uppgiven. I vantlådan för jämna par låg; tre hela par. I korgen för udda fingervantar låg; fjorton udda, helt nya vantar...
No comments:
Post a Comment