Återhämtning

En alldeles knisprigt frisk höstmorgon vaknar badande i en rödglödgad sol. Dimmorna ligger tätt, får himmelen att te sig vit. Gräset glittrar i den tunga daggen. Fortfarande dröjer sig sommarens gröna färger kvar och september suckar sakta, somnande.

Det drar en stilla vindil genom rosens bågformade grenar. Den där rosen som alltid växer sig för stor och ger trädgården en smula av bohemisk prägel. Bladen faller sakta av över gruset. Gula blad, för de gröna klamrar sig fortfarande fast vid grenarna.

Några kajor flyger sin morgonrunda, tysta i grupper om tre. Svarta ter de sig mot den vitnande himmelen. Olycksbådande på något sätt.

Om jag kunde måla detta stilla morgonlandskap. Måla det med mina ord. Skulle du då stå här vid min sida och se det som jag gör? Vi skulle behöva stå tysta och stå så en lång stund. Andas in den fuktiga luften som bär med sig hälsningar från jord och löv, vatten och himmel. Känna luftens kyla och vinden som ruskar liv i sömnig natur.

God morgon!

Bild från: http://farm3.static.flickr.com/2526/3915071189_5fa17f2d75.jpg

Ett val

Varför valde jag detta liv? Var det den kompakta trevnaden som mitt eget barndomshem utstrålade? Där hon satt, min egen mor, vid sin tekopp i det gula lampskenet och var för barnet den totala kärleken. Hur många gånger vände inte jag tillbaka för att en sista gång säga hejdå till henne innan skolvägens kalla morgon trängde fuktig genom mina kläder? Kanske var det där som jag började tänka att på samma älskande sätt skulle jag, lugnt och vänligt, ha frukosten färdig och famnen öppen på morgonen. Kanske, kanske något annat. Idag sitter jag själv vid frukostbordet och har samma obegränsade tid att lyssna till tankar och sagor som springer fram först efter en stunds samtal.

SvD har en artikelserie runt temat "hemmafru". Jag hoppas, mer än tror, att det blir givande.

Bild från: http://www.catholichomeandgarden.com/images/Aprons/Housewife%20in%20Apron%20Making%20Donuts%20with%20Children.jpg